Att ha en mindre samarbetsvillig hund som behöver rätt mycket pälsvård är rätt krävande och jobbigt. Tar man borstarna så får man gå och leta efter den lilla fjärilen. Sen underlättar det inte när hon ska försöka komma undan när man ska dra borsten igenom pälsen. Det är en utmaning varje gång.
Men idag så slapp jag leta upp henne under soffan. Hon kom hyfsat snällt till mig. Skönt. Men sen kom utmaningen. Att få borsta henne. I början går det hyfsat. Börjar med öron och går bakåt. Värst är de när man ska borta av ridbyxorna och svansen. Huabua. Livet är hårt.Men vi jobbar på att bli bättre på det. Hon har inte super mycket ”fnurror” som tur är. Men visst är där liiite. Inte så mycket som det en gång har varit. Så jag ska minsann inte klara allt för mycket. Och visst att hon är osamarbetsvillig men det går hyfsat som sagt. Tar kanske längre tid än de borde men de är de vi får leva med just nu.
Funderar på att lämna in den lilla hönan på lite skönhetsbehandling innan våren och sommaren kommer. Men vill helst att snön, salt, grus och skit ska försvinna så att de inte sätter sig i pälsen igen. Maj – juni borde väl vara lagom att boka en tid. Eller? Ska iaf ringa och höra med salongen jag har gått till tidigare och höra av dom säger.
Men vi har faktiskt något som är en ännu större utmaning. Men de kan jag inte alltid göra själv. Och det är ju de där med att klippa klorna. De får jag snällt be om hjälp med. Antingen av Maria eller någon annan kompis eller så får jag åka in på någon salong som hjälper mig.
minaguldkorn.wordpress.com 