Skärpning i sandlådan!

Hade jag inte varit så förbaskat morgontrött nu för tiden så hade jag nog fasiken tagit en av cyklarna till Grimslöv i morgon. Men morgonpigg finns inte i ordlista just nu. Är de goodie goodie väder på fredag så kanske man skulle ta sig en liten cykel runda. Bara för att komma ut och röra på sig. Känner att jag är i stort behov av det.

 

Fläsket bara dallrar på mig. Asjobbigt. Vill gärna ha lite gott samvete när vi ska ner till Helsingborg om 2 veckor (26/5). Kanske till och med minskat liiiiiite i omkrets runt buken. Så man snyggt kan bära upp klänningen man kanske ska ha på sig. Förhoppningsvis ska jag kunna hämta ut paketet som väntar på mig nästa fredag. Se om något av dom plaggen passar mig och jag känner mig fin i. Vill ju vara liiiiite tjusig när man ska på wedding.

Klappar mig själv på axeln för att jag tar ett par promenader var och varannan dag. I rask takt på köpet. Så de borde ju göra lite gott. Eller? Syndade dock i dag med att köpa mig ett Mmmm…choklad. Fuck, ångest efteråt. Måste lära mig att kontrollera  de där förbannade sötsuget. Ta en grönsak eller frukt i stället. Bajs med!

 

 

Läste på en av bloggarna jag följer att hon ska starta en personlig/allmän utmaning. En utmaning i veckan. Hm, lockande? Åh, yes diskmedel! Här ska man utmanas. Pressa sig själv lite. Veckoutmaningar kan ju som sagt vara mycket roligare än månadsutmaningar, eller sådana utmaningar som man sätter på sig själv under en låååååång tid och ändå inte lyckas..hm.. Så då va härligt att se att Ella ska starta en veckoutmaning.

Ångesten knackade på dörren

Igår kväll så kom den där ”tjockis” ångesten på besök, igen.  Som lite tur va så va min Älskade hemma och kunde ”trösta” mig lite. Men de hjälpte inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig.

Måste verkligen rycka upp mig och ta tag i mitt förbaskade liv och göra något. Ångest bara av tanken på mig själv. Är inte redo för sommaren 2012, på något vis. Äckligt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ska fixa i hop cykeln i helgen så att man kan börja trampa ja jävlar i himlen. Bara jag får upp min kondition så blir jag sketa nöjd alltså. Sen kan jag ta med mig Lisa på cykel turerna, så får hon bygga upp sina muskler lite med. Betty går inte pga, 1 – havande, 2 – aldrig cyklat med henne.

Får väl försöka komma ner till gymmet 1-2 gånger i veckan med. Sparka mig i arslet, tack!

 

Ingen som vill bli min träningskompis?

 

De är så himla lätt att sitta här och skiva/tänka/säga saker. Men sen när man ska ta tag i de så finns de miljoner hundra undanflykter. ”Ska bara” – som Alfons Åberg säger. Har man sen varit ute och rört på sig eller varit nere på gymmet så är de skönt ja jävlar. Då mår man skit gott alltså. Så…varför drar man sig för de egentligen?!?